Sonen som hunnit bli fem år och intresserad av musik på allvar är för det mesta hemma med sin pappa under dylika resor.

– Det känns lugnast för både hans och min skull, menar Pandora.
De flesta av det tidiga 90-talets klubbartister gjorde inte särskilt många fullängdsalbum, men Pandora har hela tio stycken bakom sig. Och förutom klubbmusik är hon svag för både hårdrock och lovsång.

– Jag var en hårdrockstjej som ung, och tycker att genren passar mig bra röstmässigt. Och i lovsången hämtar jag kraft, vilket är en väldig kontrast mot nattklubbscenen där jag levererar utåt i stället för att fylla på inåt. Med det menar jag inte att nattklubbsgigandet inte ger mig något, för det gör det självklart.

– Jag har blivit mer mogen och ödmjuk med åldern, och för mig är det självklart att publiken är mina jämlikar. Jag vill att de ska känna det som att de är hemma i mitt vardagsrum på fest.

– Av dem jag skrivit själv tycker jag väldigt mycket om ”Mama”. En annan låt jag känner väldigt starkt för är ”Im confused”, som jag fick med posten i present av en tjej jag aldrig träffat tidigare. Men jag kände genast att jag ville ha den. Jag höll precis på att skilja mig, och det kändes som om jag hade skrivit texten själv.

I dagsläget kan det bli så att Pandora får göra samhällstjänst (hon överväger att överklaga en gällande dom), och den gör hon i så fall gärna inom kyrkan, eller i något projekt för hemlösa.

– Genom alla tråkigheter har jag haft ett sådant enormt stöd av min sambo, och mina vänner i kyrkan. De har bistått med kraft då min egen har sinat. I kyrkan Life Center har jag lyckats fylla det tomma hålet i mitt hjärta.

Lisa.parland@vasterastidning.se